Nv2.s bästa kompisar
Vilken, nästan, underbar dag idag :) Började med sovmorgon som inte gick att genomföra eftersom passande bussar bara går till Brålanda. Men, va väldigt skönt att sitta under vinterjackan och mysa i Nvs nya soffor :) Sen vart de spanska och matte (med Bernt) vilket va ganska lugnt. Fick tillbaka spanskaprovet och det kunde inte ha gått bättre :) På matten va det betygssnack vilket också gick lysande! Därav va det rätt stökigt i klassrummet... Sen va de lunch och håltimma i 2h o 5min. Helt okej faktiskt! Satt i sofforna och jäste under vinterjackan. Det va jättemysigt eftersom nästan hela klassen satt i sofforna och runt bordet :) Jag gillar min klass. Det va bara två som bråka, en gång! På skoj. I soffan. Med kuddar. Haha!
Ungefär en sån här soffa är de :)
En annan grej med min klass jag gillar är våra biologilektioner. Vi kan konsten och få det roligt! Vi tog blodprov på varandra och sen gick några ut till soffan för att jobba en stund. Då hade Anders hittat våran kära vän Benjamin. Honom ställde vi utanför den stängda dörren till vårt klassrummet med en hand på handtaget och den andra på dörren. Sen knackade vi. Och dörren öppnades och armarna trillade ner. :) Dock så blev inte människan på andra sidan rädd... Men, då kom vi på den briljanta idén, vi tar ett annat klassrum! Så vi bort till samhäll och hittade ett lämpligt klassrum. Till Sp1. Stackars barn!
Så, Benjamin ställde vi mot dörren med armarna upp så det skulle bli lite rörelseeffekter också^^ Så vi knackade. Ingen öppnade. Latmaskar... Vi fick knacka 3-4 gånger innan en kille kom och öppnade. Kan ju säga att det funka ganska bra! Och vi skrattade så vi dog, ja nästan iaf... Läraren, Bettan (cool nästan-tant) som satt vid ett bord i korridoren med en elev skrattade åt oss och sa:
- Va rädda om Benjamin era busungar!
Asså, vi har roligt!
//Hanna
ps. Här är Benjamins nära släkting:
Ungefär en sån här soffa är de :)
En annan grej med min klass jag gillar är våra biologilektioner. Vi kan konsten och få det roligt! Vi tog blodprov på varandra och sen gick några ut till soffan för att jobba en stund. Då hade Anders hittat våran kära vän Benjamin. Honom ställde vi utanför den stängda dörren till vårt klassrummet med en hand på handtaget och den andra på dörren. Sen knackade vi. Och dörren öppnades och armarna trillade ner. :) Dock så blev inte människan på andra sidan rädd... Men, då kom vi på den briljanta idén, vi tar ett annat klassrum! Så vi bort till samhäll och hittade ett lämpligt klassrum. Till Sp1. Stackars barn!
Så, Benjamin ställde vi mot dörren med armarna upp så det skulle bli lite rörelseeffekter också^^ Så vi knackade. Ingen öppnade. Latmaskar... Vi fick knacka 3-4 gånger innan en kille kom och öppnade. Kan ju säga att det funka ganska bra! Och vi skrattade så vi dog, ja nästan iaf... Läraren, Bettan (cool nästan-tant) som satt vid ett bord i korridoren med en elev skrattade åt oss och sa:
- Va rädda om Benjamin era busungar!
Asså, vi har roligt!
//Hanna
ps. Här är Benjamins nära släkting:
Kommentarer
Trackback
