Nu får det vara nog!
Hej :)
Vet inte om jag berättat om att jag numera har fler husdjur än katt o häst? Stallet är nämligen (nästan) invaderat av möss. Isch. Nu har dom vart där så länge och sprungit fram och tillbaka så jag vant mig och tyckt synd om dom när pappa slår ihjäl dom. I förrigår började det dunsa ner råttor från taket. Rätt ner på cementgolvet, ruska på sig och sen springa iväg. Så under där den dunsade ner ställde jag en vattenhink. Inte så mycket för att vara elak men ja, tänkte inte mer på det. Nästa morgon, jojomänsan, ett stycke drunknad råtta. Hoppsan, men nu slipper pappa slå ihjäl den iaf...
För några dagar sedan var jag ute i stallet igen, mockade eller gjorde något, hörde jag en duns i spånet i en box. Gick dit och mycket riktigt, en råtta. Jaha, dom har flera hål i taget att hoppa ner ifrån. Den va så dum så den va på väg ut i snön. Dum råtta. Det är ju 10 minus.
Den värsta råttan däremot, en riktigt uppkäftig och retsam råtta, den träffade jag och Cherokee när vi skulle ut å rida. Eftersom snön e halkig var jag tvungen att försöka brodda. Sagt och gjort, började rensa broddhålen men då kommer en liten råtta farandes. Inte alls lika beskedlig som dom andra som sitter still i ett boxhörn. Nej, han/hon/den hoppade mellan hinkarna, upp och ner, bredvid mig. Försökte få in den i en box. Det ville den inte. Försökte ignorera den. Jag tror inte den ville det heller. Sen for den runt Cherokees hovar och framför näsan på honom. Nyfiken som han är tittar han på den.
Vid det laget var jag lite småirriterad, jag tycker råttor är ganska söta. På avstånd. Så stampar lite i golvet igen. Tar upp Cherokees hov igen och fortsätter. Då kommer den igen. Jag släpper ner hoven och tittar på råttan. Den försöker klättra upp på Cherokees bakben. Ja, jo grattis! Cherokees bakben är ju dom tryggaste av dom alla. Eller inte. Han lyfter på benet och råttan far iväg. Då provar den andra bakbenet. Samma sak igen. Nu provar råttan att försöka gnaga lite på pälsen längst ner vid hoven. Cherokee reagerar inte så jag får skrämma iväg den igen. Stackars Cherokee stog helt stilla med öronen bakåt och visste väl inte hur han skulle göra.
Råttan far iväg och upp på boxväggen/dörren. Nu vaknar jag till liv. Där hängde ju både sadel och täcken. Säger till råttan att den ska gå ner, då far den in i täcket. Klappar på andra sidan täcket och den far in under sadeln. Skriker på råttan att den ska ge sig och lämna sadeln. Den far iväg in i täcket igen. Skriker från andra hållet och den far in i sadeln igen. Fram och tillbaka ett tag, förmodligen bara för att jävlas. Till slut hoppar den iväg på boxväggen och in i ett hål i väggen. Kvar står Cherokee och ser allmänt förvånad och förvirrad ut. Stackarn förstog ingenting.
bild från djurskyddet.se
Den råttan ska dö! Släpade ut katterna i stallet men smarta Tuss skrek i högan sky när hon kom ut i stallet så nu kommer väl inte råttorna tillbaka på ett tag. Meningen va ju att dom skulle fånga dom. Inte skrämma bort dom. Suck. Nu tycker jag inte råttor är söta längre. De är dumma och uppkäftiga!
//Hanna
Vet inte om jag berättat om att jag numera har fler husdjur än katt o häst? Stallet är nämligen (nästan) invaderat av möss. Isch. Nu har dom vart där så länge och sprungit fram och tillbaka så jag vant mig och tyckt synd om dom när pappa slår ihjäl dom. I förrigår började det dunsa ner råttor från taket. Rätt ner på cementgolvet, ruska på sig och sen springa iväg. Så under där den dunsade ner ställde jag en vattenhink. Inte så mycket för att vara elak men ja, tänkte inte mer på det. Nästa morgon, jojomänsan, ett stycke drunknad råtta. Hoppsan, men nu slipper pappa slå ihjäl den iaf...
För några dagar sedan var jag ute i stallet igen, mockade eller gjorde något, hörde jag en duns i spånet i en box. Gick dit och mycket riktigt, en råtta. Jaha, dom har flera hål i taget att hoppa ner ifrån. Den va så dum så den va på väg ut i snön. Dum råtta. Det är ju 10 minus.
Den värsta råttan däremot, en riktigt uppkäftig och retsam råtta, den träffade jag och Cherokee när vi skulle ut å rida. Eftersom snön e halkig var jag tvungen att försöka brodda. Sagt och gjort, började rensa broddhålen men då kommer en liten råtta farandes. Inte alls lika beskedlig som dom andra som sitter still i ett boxhörn. Nej, han/hon/den hoppade mellan hinkarna, upp och ner, bredvid mig. Försökte få in den i en box. Det ville den inte. Försökte ignorera den. Jag tror inte den ville det heller. Sen for den runt Cherokees hovar och framför näsan på honom. Nyfiken som han är tittar han på den.
Vid det laget var jag lite småirriterad, jag tycker råttor är ganska söta. På avstånd. Så stampar lite i golvet igen. Tar upp Cherokees hov igen och fortsätter. Då kommer den igen. Jag släpper ner hoven och tittar på råttan. Den försöker klättra upp på Cherokees bakben. Ja, jo grattis! Cherokees bakben är ju dom tryggaste av dom alla. Eller inte. Han lyfter på benet och råttan far iväg. Då provar den andra bakbenet. Samma sak igen. Nu provar råttan att försöka gnaga lite på pälsen längst ner vid hoven. Cherokee reagerar inte så jag får skrämma iväg den igen. Stackars Cherokee stog helt stilla med öronen bakåt och visste väl inte hur han skulle göra.
Råttan far iväg och upp på boxväggen/dörren. Nu vaknar jag till liv. Där hängde ju både sadel och täcken. Säger till råttan att den ska gå ner, då far den in i täcket. Klappar på andra sidan täcket och den far in under sadeln. Skriker på råttan att den ska ge sig och lämna sadeln. Den far iväg in i täcket igen. Skriker från andra hållet och den far in i sadeln igen. Fram och tillbaka ett tag, förmodligen bara för att jävlas. Till slut hoppar den iväg på boxväggen och in i ett hål i väggen. Kvar står Cherokee och ser allmänt förvånad och förvirrad ut. Stackarn förstog ingenting.
bild från djurskyddet.se
Den råttan ska dö! Släpade ut katterna i stallet men smarta Tuss skrek i högan sky när hon kom ut i stallet så nu kommer väl inte råttorna tillbaka på ett tag. Meningen va ju att dom skulle fånga dom. Inte skrämma bort dom. Suck. Nu tycker jag inte råttor är söta längre. De är dumma och uppkäftiga!
//Hanna
Kommentarer
Trackback
